Etikett: selffie

Tänder.

Jag har alltid haft lite komplex över mina sneda tänder.

För att följa skönhetsnormen borde jag ha haft tandställning när jag var liten. Men mina tandläkare tyckte inte att det behövdes. Dessutom sket jag i vad tandläkarna tyckte – skulle antagligen ha gått berserk om nån hade försökt tvinga på mig en tandställning. Nåväl. Såhär ser de ut i dag. Behöver jag säga att bilderna är helt oredigerade?

DSC_0003

Tandvisningspose 😀

Jag har accepterat dem ändå, ish. Ibland känns det olustigt att le. Och jag är ogärna med på bild om det inte är jag själv eller Kevin som är bakom kameran. Vet dock inte hur mycket det har med tänderna att göra direkt. Det är nog andra hjärnspöken också som bidrar till att jag blir nervös när nån plockar fram en kamera. Men visst, jag är till viss del rädd för att nån ska fånga mina spretande tänder på en alltför osmickrande bild.

Det gör jag ju i och för sig själv här på bloggen i dag. Visar upp tänderna alltså. Så jag vet inte riktigt vad det är att vara så rädd för? Men ingen har väl sagt att rädslor ska vara logiska.

Två saker har i alla fall hjälpt mig att gilla mitt leende.

För det första: Jag försöker hålla tänderna så friska som möjligt. Sen jag började med fluorfri tandkräm varvat med matsodatvätt blev det ett härligt projekt. Gaddarna är många skalor vitare nuförtiden!

DSC_0015

Och så det andra: Min mamma gav mig ett tandsmycke, ett litet hjärta i guld. Jag var kring 14, tror det var en födelsedag till och med. Vi for till tandläkaren och klistrade fast smycket ungefär på samma sätt som man lägger fast en plomb. Det syns inte mycket annars, men om jag ler stort eller grimaserar så glimrar det till.

Det hjälper; när det känns obekvämt att le för att mina tänder syns för mycket, så ler jag istället för att hjärtat ska synas desto mer! 🙂

DSC_9982

//Biz

Because I´m worth it.

Jag slutade sminka mig för några år sen.

Det gjorde jag av en mängd orsaker, men främst två: För det första höll jag på att bli ful. Nu snackar vi alltså ful version 2.0 här – håret höll på att ramla av, tänderna var gula, hyn var smockfull med finnar och jag verkade ha TAPPAT MIN EGEN FÄRG.

1934995_135361547590_1811989_n

2009. Mitt uppe i smink- och hårfärgshelvetet.

För det andra var jag fly förbannad på att hela tiden vara missnöjd med mig själv. Jämt skulle mascaran förbättras, jämt kunde jag spackla på lite mera täckningskräm, eller så var det nån liten ojämnhet som måste slätas ut. Kunde inte se mig i spegeln utan att hitta nåt att ”förbättra”.

Smink funkar nämligen så: Det ser bra ut i fem minuter men sen blir det ett evigt ”förbättrande” vartefter det kladdas ut. Inget smink ser snyggt ut en hel dag (oavsett vad än reklamen säger).

Vissa morgnar ville jag komma bort från mitt eget skinn. Bara liksom dra det nerkladdade gamla skinnet över huvudet och byta ut till nånting finare.

Makeup

Förbannad. Någon, någonstans hade inbillat mig att jag är för ful för att visa mig utan smink. Vem, varifrån hade jag fått en sån tanke? Samhället? Tjejerna i skolan? Mina vänner?

Vem skulle muka protestera ifall jag körde kladdfritt en dag?

Till sist insåg jag att den enda som fanns att skylla var mig själv.

JAG vågade inte visa mig utan makeup, jag vågade inte slänga kemikalierna, för jag var rädd för att folk skulle tycka att jag var ful. Vad värre – jag understödde de sjuka idealen som fanns ute i samhället genom att själv leva efter dem varje dag.

Nu var det upp till mig att skapa ett helt nytt skönhetsideal, ett ideal som passade MIG SJÄLV och ingen annan.

199835_10150091999662255_6463343_n

2011. Nyklippt. Kevin ca 6 år 🙂

Så jag klippte bort allt färgat hår och lämnade bara utväxten kvar. Jag slängde bort min mascara, eyeliner, concealer, täckkräm, läppglans, puder och ögonskugga. Håret ville bli dreads, det fick det bli. Resultatet?

DSC_7893

Selffie från oktober 2014

Huden har fortfarande små ”ojämnheter”. Dreadlocks gör varje dag till en trasseldag. Men huden får andas – JAG får andas och vet ni? Jag trivs i mitt eget skinn igen!

//Biz.

Mellandagstråk.

Sitter och mellandagstråkar. Har absolut ingenting att berätta om egentligen, men jag uppdaterar sidorna här på bloggen och knåpar med utseende och sånt. Titta runt! Uppe i hörnet ser ni en flik som heter ”Loppis”. Där finns en massa saker till salu och mer på kommande vartefter jag orkar fota.

Tittar ni noga ser ni också en flik med titeln ;PunX. Där finns länkar och lite info om världens bästa musiker! 😉

Nu har jag bloggat om bloggen och att jag inte har nåt att blogga om. Känns liksom färdigt för i dag. Ifall nån vill hänga med på en åktur eller en mellandagsöl nånstans så är jag all ears. Annars önskar jag er alla en trevlig fortsättning på jullovet! Här är en helt irrelevant selffie av mig och min trasselsudd, så att ni har nåt att titta på tills nästa gång!

20141226180734617

//Biz

Dagens outfit.

Det är länge sedan som jag har bloggat aktivt sist. Bloggklimatet har förändrats sen dess. Som bloggare är det viktigt att hålla sig á jour, men det är ändå vissa trender som jag inte förstår.

Detta med dagens outfit till exempel. Varför är ni läsare så intresserade av att veta vilka kläder vi bloggare har på oss? Alla verkar hemskt enträgna med att skriva om vad de har på sig, och inlägg om dagens outfit får många likes. Kanske ni läsare är rädda för att vi bloggare ska frysa ihjäl i vinterkylan…? Ändå är det inte direkt påbylsade selffies som får flest likes. Jag förstår det inte.

Men jag har svurit att försöka hålla igång bloggen igen så då måste jag väl snällt följa rådande trend, eller hur. Pose!

dagens outfit

I dag har jag på mig en ljusblå badrock som jag har fått av min mamma. Ovapå den har jag en ytterjacka som jag inte har orkat dra av mig sen jag var ut på cigg sist. Jackan köpte jag från citymarket för en cirka fem år sen.

Vidare också rejäla hemmasydda fleecebyxor, tack till mamma igen. Fleecebyxor är lite svettigt i rum(pan, tänkte jag skriva)stemperatur men gudomligt härligt när man ska ut i snön och härja.

Längst underst har jag ett par svarta bomullstrosor. De borde förvisso bytas så småningom… Men sen jag bytte från syntetmaterial till naturligare alternativ så har jag åtminstone sluppit underlivssvamp med tillhörande lukt. Rekommenderas för den som lider av sin mussvett! Skippa plastmaterialen! Skönt!

Så, nu behöver ni inte oroa er för att jag ska frysa ihjäl i dag. I morgon är en helt annan sak. Då är det kanske bikini och hulahularing som gäller, vem vet? Isåfall lovar jag att låta er veta om det också!

//Biz

Solen!

Solen är så pass sällsynt nuförtiden att den är värd att knäppa ett par kort av när den väl dyker upp. Visst är det lite deprimerande att se hur den knappt orkar masa sig över trädtopparna ens. Men hey, man kan ju kompensera den saknade utesolen med olika sorters innesolar istället!

DSC_8943

Sol ute…

Och jag som samlade så mycket solenergi i somras. Var är den energin nu? Försöker orka ta mig ut i ljuset varje dag. Ibland lämnar jag ändå bara liggande på soffan. Det är skönt att ligga där och se på fina solflaggan och filosofera.

DSC_8908

Sol inne…

När jag lider av mörkerförfulning och solbrist, så brukar jag göra en matsodatvätt för att hjälpa upp läget. Blöt ansiktet, ta lite matsoda i handen, skrubba, skölj noga. Huden blir ren och lite torr. Torrheten hjälper jag bort med pyttelite kokosolja i nödfall.Helst inte. Det är lätt hänt att man fastnar i en olja-tvätta-spiral.

OBS! På egen risk! Särskilt om du har torr eller känslig hy. Matsoda är starka grejer, gnuggar du tillräckligt hårt kan du säkert lyckas gnida bort underhudsfettet eller nåt… Men om jag har varnat först så behöver du inte komma och skylla på mig sen.

DSC_8933

Sol i hjärta, sol i sinne!

Så! En själfull bild, en inredningsbild och en selfie. ”Inredning”, ”utseende” och ”bilder”. Vad mer behövs för att skapa ett blogginlägg? Det här går ju hur bra som helst!

//Biz

© 2017 Stilla Sinne

Tema av Anders NorenUpp ↑