Sida 2 av 32

I´m home!

Silagra cialis silagra penegra cumwithuscom
Morrn, kära läsare! Puhhh, att berätta allt som har hänt under min januarimånad skulle kräva en hel dags lästid av er. Det har varit en del sorg, en del uppbrott; en död hund och allsorts dramatik i en enda soppa.

Cialis substitutes
Fornnordens jättar tycks härja i världen, såpass kaotiskt blir ju livet ibland. Men – inget kaos utan kraft! Nya dörrar har öppnats framför mig och nya idéer har blivit födda. Vad det blir får ni se senare!

Buy cialis online
Efter all storm januari bjöd på blev det ändå äntligen ny månad. Jag fick, efter många om och men, slutligen Nyckeln i min hand. Nyckeln till mitt nya Hem! I en liten tvårummare flyttade jag in, en underbar lägenhet mitt i min barndoms hemtrakter.

Här är öppet och ljust. Grannarna verkar trevliga, en del av dem bekanta från förr. Lagom nära till allt. Men det jag gillar mest ändå är känslan av att vara Hemma.

Nostalgin sköljer över mig. På balkongen; de gamla tallarna tycks susande viska om förr. På gårdsplanen; DÄR brukade vi ha vår pulkbacka back in the days! DÄR uppe bodde vi med mamma! Till och med i förrådet; orenoverat, guskelov! Med samma gamla trädörrar, metallgaller och potatislukt som i eviga tider!

Jag flyttade det mesta på två dagar. Katterna flyttades allra först, såklart. För god tur, men också för att jag har saknat dem som fan. Jag har inte träffat Zorro och Foxy på mer än en månad. Behöver jag säga att återseendet var kärt?

A 3

Fotograf ;PunX

A 11

Fotograf ;PunX

Stenarna fick också flytta in nästan först. De får nu i brist på bättre bo på fönsterbrädet. Inte världens bästa plats i längden kanske men för tillfället ser de ut att må bra.

DSC_1381 (2)

Änglakvarts, safir, månsten, falköga, dumoterit, rodokrosit, peridot…

 

Sen blev det till att bära plastpåsar. Jag har inga ordentliga storväskor så alla saker packades ner i de kära påsarna. Här syns ungefär en tiondel.

DSC_1363

Blev nyligen kallad ”crazy bag lady”. Jo, passande. Men med tanke på mina ryska rötter så vet jag inte om det gamla uttrycket ”påsaryyss” kanske är ännu bättre?

Sakteliga växer ändå ett hem upp ur röran. När sängen, mattan, gardinerna samt katternas tillbehör var på plats började hemtrevnadskänslan växa.

DSC_1376

På gång.

Helt okej med små medel eller hur? Skulle hemskt gärna ännu ha ett lågt vardagsrumsbord, tusen trasmattor, belysning, ett litet runt köksbord, ett skrivbord, akvariebord och… En hårfön. Suck. Nåväl, får skaffa småprylarna efter hand, nu har jag i alla fall det viktigaste ordnat.

Tack snälla alla som har hjälpt till! Här är en detalj av mina vackra gardiner som jag har fått till låns av mamma. Tack mamma!

DSC_1387

Med de förtjusande blommorna avslutar jag dagens inlägg. Skickar återigen en varm tanke till alla som har hjälpt mig med allt möjligt, inte bara i samband med flytten utan hela tiden. Jämt finns det nån att tala med om jag är ledsen, alltid dyker det upp hjälp från ibland oväntade håll om livet kärvar. TACK folket, ni är alla ovärderliga!

//Biz.

Magisk morgondimma.

Blogglivet är hårt, skrev nån härom veckan. Hon hade tillrett en smoothie åt sig och var tvungen att ta tvåhundra bilder av delikatessen innnan hon kunde avnjuta den. Jag minns inte vad sagda bloggerska hette, om du känner igen dig så lämna en kommentar.

Jag har inte bloggat om min mat en enda gång ännu, men tanken fastnade. Visst är blogglivet hårt. Ibland har man för mycket att skriva om så det blir stockning. Ibland tryter inspirationen och då är det också stopp. Ibland har man tusen saker man skulle vilja skriva om, men inget är lämpligt bloggmaterial då det är för personligt eller känsligt.

Och kameran är alltid på fel ställe. Antingen är den med, så går hela fina dagen åt till fotografering. Eller så är den inte med, varpå man i sitt stilla sinne gråter blod över en ickebliven bild.

Jag hade en riktigt bra morgon i dag. Steg sakteliga upp redan vid sextiden. La på kaffet – ja, jag skulle ju sluta dricka kaffe men sedan jag lärde mig laga Äkta Pannkaffe återkom hela beroendet med full kraft. Inte mer än en kvarts panna per dag, men ändå, det går inte att leva utan.

Sömnskorven satt ännu kvar i ögonen när jag väntade på att kaffet skulle klarna. Började fundera över dagens planer. Lugn och ro, planerade jag. I dag blir en dag i lugn och ro. Det blir skitfint, det gjorde jag i går också och det fungerade perfekt.

När dagens planer var färdigsmidda och kaffet klarnat rullade jag morgonens första cigg, tog min lilla kaffekopp, gick ut och BOOM! så tog lugnochroet slut. Framför mig låg en underskön vy – en porlande å, en magisk dimma, en stilla morgonrodnad. Solens allra första strålar tycktes leka med skira, dansande älvor över vattnet.

Vilken, säger jag, vilken människa med kameran i behåll kan motstå en sådan syn? Således; total panik, ciggen glömdes, tändarn slängdes, hämta kameran, fan var är minneskortet, skynda skynda, morgonrodnaden blir snart stickande dagsljus och då är det på tok för sent!

DSC_1033

Ståffla ut i knädjup snö, knäppa kort, fingrar stelnar, hur nära ån vågar jag gå? Grannen stirrar, han ser inte kameran, jag anar en viss oro – ska hon månne dränka sig det första hon gör i dag? Bryr mig inte, fastnar i naturens skönhet och nynnar på ”Vårt land” för att få upp värmen.

DSC_1031

Moffa sjöng nationalsången för mig och jag fick skamligen erkänna att jag inte kunde texten. Nu har jag tvingat mig att lära mig alla elva verserna utantill som straff. Det går sisådär, stroferna fastnar inte helt utan problem. Men väl inkommen från min fotosession kommer hela tredje versen för mig och jag sjunger den med ovanligt klar röst (kanske på grund av den bortglömda morgonciggen):

Vi älska våra strömmars brus

och våra bäckars språng,

den mörka skogens dystra sus,

vår stjärnenatt, vårt sommarljus,

allt, allt vad här som syn, som sång

vårt hjärta rört en gång.

Blogglivet är hårt, förvisso. Men en bortslarvad tändare och stelfrusna fingrar till trots så är jag ändå glad över att få visa denna morgons skönhet för er. Varsågoda!

DSC_1026

//Biz.

Generationsfoto.

Här är en bild av mig, min son och min moffa. Mamma agerade fotograf. Hon hade bråttom så vi hann inte med nån fotograferingsskola. Och moffa var inte beredd. Och Kevin ville inte vara med. Och rosa är inte min färg. Och vi hade alla varit vakna sen klockan fem på morgonen. Men, en generationsbild blev det trots allt så nu ska den fan upp på bloggen också. 😀 Varsågoda!

DSC_0779

Tidsfördriv.

DSC_0592

Man ska inte nedvärdera andra. Man ska inte heller svära eller vara ful i mun. Men när jag och sonen spelar Need for speed på min urgamla telefon så går känslorna heta. JÄKLA BMW-SKITARE FLYTTA PÅ DIG FULFAN VARFÖR I HELVETE FUNKAR INTE MIN NITRO!

This is serious shit. Återkommer med mer djupgående inlägg när jag har tid. Nu har jag en BMW att spöa skiten ur. Mors!

//Biz.

Och jag som älskar nutella…

 

Nu hörni punktknullare! Vem ska bli kränkt av den här videon då, tycker ni?

//Biz, en skinny-ass white bitch som älskar nutella.

Varför får man inte säga neger men nog skämta om Mohammed?

I Frankrike händer det mycket. 12 människor har dödats och 20 skadats av några maskerade män. Orsaken påstås vara att de maskerade männen var extrema islamister och de döda var satirtecknare som drev med profeten Mohammed.

Hela världen protesterar med att höja sina pennor för uttrycksfriheten.

Googlad bild.

Bra så. Uttrycksfrihet är alltid en viktig sak oavsett om nån har dött eller inte. Dock:

Samtidigt censurerar man bort negerkungar och blodapelsiner. Facebook och twitter får kritik för att de INTE censurerar bort islamofobi. Och här i lilla Finland måste vi nu tydligen hitta ett finare alternativ till ordet pakkoruotsi.

Siis, va? Har vi nu uttrycksfrihet eller inte?

Till exempel. Om jag nu skriver neger på min blogg och nån neger kommer och skjuter mig. Vad gör ni då?

Ställer ni er på min sida för att jag har dött martyrdöden och inte lät mig skrämmas av ett ord?

Eller skriker ni bara att det var rätt åt den där jävla rasisten?

Blir man automatiskt helhjärtad rasist av att använda ETT ENDA ord?

Finns det då inte en pytteliten risk att vi skapar fler rasister än nödvändigt?

Så varför understöder vi då RASISM, RÄDSLOR och FIENTLIGHET genom att dagligen hitta på nya onödiga tabun, dumma regler och förbjudna ord?

Och sen blir vi förbannade när nån tar de påhittade, råddiga reglerna på dödligt allvar och börjar skjuta omkring sig.

Är det månne döendet som är den verkliga uttrycksfriheten? Får man tycka vad man vill så länge man är noga med att gå och bli skjuten efteråt?

Världen. Ni gör mig riktigt förvirrad ibland.

//Biz.

P.S. Terror är alltid fel. Att skrämma folk från att uttrycka vissa åsikter är alltid fel. Men, se dig i spegeln förrän du heroiskt höjer din penna i protest ty vem vet – terroristen finns kanske närmare än du tror.

With the power of magnets!

DSC_0248

Pupuspår och en liten bit av lillby

I dag har jag fotat pupuspår, ätit en härlig lappskojs á la ;PunX, stickat lite och kristallhealat lilldatorn.

DSC_0311

Min stackars lilldator har en lös fläkt eller damm inuti sig, så den surrar som en geting utan mentala spärrar emellanåt. Ska försöka dammsuga ur den eller nåt. Tills vidare fungerar en väl placerad magnetit som surrstoppare! (Hur nyttigt det är för datorn vet jag dock inte.)

DSC_0356

Fick en släng av storhetsvansinne och beställde hem sex stycken magnetiter från kristallrummet.se en dag. De har vart på diverse uppdrag sen dess.

Både barn och vuxna gillar att leka med magneter. Ser ni att de har hunnit bli lite slitna i kanten? Annars är jag någotsånär rädd om mina stenar – har dem inte liggandes ovanpå varandra utan utbredda på en hylla, en och en i påsar och så vidare. Men magneterna går det inte att vara rädd om!

De har blivit slängda högt upp i luften (ett barn skulle se om de kunde låta, det finns sjungande magneter också), fastsatta på alla tänkbara magnetiska ytor (spisen funkar bäst), använda som tåg (en magnet som lok, resten är vagnar, ibland får man putta på lite) samt förstås till allsorts healing.

Tycker de fungerar fint ändå, även om en av dem har tappat lite i styrka. Brukar rena dem på salt eller i naturen ibland.

DSC_0337

De är särskilt sköna att ha på ryggen vid mensvärk eller på armen som hjälp mot överanstränging, tycker jag. Annars gäller standardregeln att lägga dem där det känns bäst.

Jordens magnetfält fascinerar mig. Jag tror att det finns mycketmycket spännande kvar att forska fram om det. Någon stor forskare är jag tyvärr inte, men det är inte heller fy skam att ha en drös egna magneter hemma att experimentera med!

//Biz

EDIT: Höll helt på att glömma. Inte kan man ha ett inlägg om magneter utan troll physics magnetbil. Förlåt och varsågoda; hemligheten till forever gratis transport! 😉

troll-physics-magnet-car

Words to live by.

farts

Världens sämsta termos.

DSC_0129

Detta är världens sämsta termos. Köp inte en sån termos.

DSC_0187

”Ooh, vad praktiskt, en knapp att trycka på när man vill hälla, så behöver man inte skruva bort hela locket!” tänkte jag.

JOU FANKEN.

Gissa vad som händer när man lägger termosen i en väska och lägger väskan på ryggen? Jo, häll-knappen trycks givetvis in och börjar läcka!

Och som ni ser på bilden ovan så häller den med en hastighet av ungefär två glas i minuten. Så om man inte vill stå och spilla hela dagen hamnar man ändå att skruva loss hela locket!

Som pricen över i klarar denna termos inte ens av det mest grundläggande av termosars syfte: Att hålla vätskan inuti VARM!

En tie-femton minuter har man på sig att dricka sin kakao om man har tänkt ha den het. Sen blir den pissljum, och kallnar ju förstås ännu mer om man trycker på knappen och hamnar att spilla i en halv minut!

Gaaah!!!

DSC_0173

Alltså: Köp inte en sån termos. Det är världens sämsta termos. Min termos är förvisso till salu, ifall nån är intresserad av att lägga tjugo euro kattå i asshåle. Jag får nämligen inte köpa ny termos så länge jag redan har en, har jag bestämt, som straff.

//Biz.


Bonusmaterial: Kevin fick vara fotograf i dag. Jag skulle hålla i termosen, visa fulfingret och se arg ut för att understryka riktigt hur dålig termosen är. Det var den roligaste fotoshoot jag någonsin varit med om! Vi skrattade så vi höll på att storkna när vi kollade igenom resultaten.

Kevin tyckte att jag skulle lägga upp dehär bilderna också, de han skrattade mest åt. Det tyckte inte jag. Men, det är han som är fotograf, så han måste ju också ha nåt att säga till om. Dessutom hade vi skitkul. Så på Kevins begäran: Här är de bästa bilderna på mitt värsta rage face 😀

DSC_0171

F U termos!

DSC_0174

Fyyy termos!

DSC_0181

LORILORILORI

DSC_0179

PÅLÅLÅLÅ

DSC_0176

AAARGGGHH

Varsågod Skalman. Tack för i dag. Älskar dig. 🙂

//Mamma.

Hamburgare och F1.

En sån härlig helg det har varit! I fredags fixade vi egna hamburgare och hade filmkväll.

DSC_0040

Deg.

Bagarskola: När man lagar hamburgerbröd är det viktigt att man knådar degen omsorgsfullt. Hur man knådar spelar mindre roll, bara degen blir ordentligt nava. Såhär gör vi hemma hos oss!

DSC_0066

Blivande pizzabagare?

På lördag var det internet- och telefonfri dag. Vi drog iväg till kokkola. Kevin fick en femtilapp av mig till julklapp, den måste vi ju sätta sprätt på. Gissa vad vi har sysslat med sen dess…?

DSC_0107

Rrroooligt!!

Nåväl, nu har jag inte tid med er mera. Det är skogspromenad på schemat i dag så det är hög tid att krypa ur badrocken och leta fram utekläder förrän det blir mörkt. Trevlig fortsättning på det lilla som finns kvar av helgen!

//Biz

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 Stilla Sinne

Tema av Anders NorenUpp ↑